Lördagsintervju nr 77 special om civilisationens tunna hinna.

Faksimil: Swebbtv/youtube

I detta program får vi träffa juristen Alexis Karpoff och psykiater Thomas Jackson för att diskutera hur trygga vi kan vara med att vårt civiliserade samhälle fortbestår.

Alexis Karpoff har arbetat i många år på migrationsverket med asylärenden. Han växte upp i Shanghai i Kina och har bakgrund från Ryssland. När han var tio år lämnade han Kina tillsammans med andra familjemedlemmar på grund av den ökande hotbilden mot utlänningar. Han menar att regler, religion och familjens sammanhållning är viktiga faktorer för att upprätthålla ett civiliserat samhälle.
Psykiater Thomas Jackson refererar till jungiansk analys och hur människan under sin historia har uppträtt som ett riktigt monster under vissa betingelser. Han menar att det är civilisationen som gör att vi människor inte är så grymma mot varandra. Han berättar att Jung talar om den ”kollektiva skuggan” som förklarar att människor i grupp kan bete sig bestialiskt.

Alexis berättar hur personer som blev kvar i Kina fick sin lägenhet stormad och att böcker och tavlor kastades ut genom fönstret under kulturrevolutionen. I stort sett alla hundar hade dödats under tidigare årtionden. Hund betraktades som ett borgerligt påfund.

Under hungersnöden på 60-talet åt man även upp katter. Alexix berättar också att det under kulturrevolutionen kom ett påbud att alla katter som fanns kvar skulle dödas.

Läs mer

Är det syriska flyktingar eller afghanska ekonomiska migranter som försöker storma gränsen? — Jenny Piper

Faksimil: @hanifbali/twitter

Hanif Bali gör idag en intressant iakttagelse och konstaterar att många av de ”flyktingar” som samlats vid den grekiska gränsen där man försöker tränga sig in till Europa pratar fläckfri persiska. Således verkar det inte vara syriska flyktingarna som försöker göra intrång i Europa på olaglig väg utan främst afghaner som flyr av ekonomiska skäl. […]

Är det syriska flyktingar eller afghanska ekonomiska migranter som försöker storma gränsen? — Jenny Piper

Är Lamottes liv mindre värt än andras i Sverige, Annika Strandhäll?

Februari 29, 2020 11:38 am

Med anledning av Annika Strandhälls hårda attack på journalisten Joakim Lamotte skriver debattören Bianca Muratagic ett öppet brev till den tidigare ministern, tillika socialdemokratiska politikern, som betraktar sig själv som anständig och som påstår sig stå upp för alla människors lika värde. Muratagic undrar om Strandhäll anser att Lamotte inte är lika mycket värd som andra svenska medborgare – och varför socialdemokratiska politiker ska få bära skyddsväst, men inte Lamotte.

Godmiddag Annika Strandhäll. Jag ser att du hånfullt och oförskämt raljerar över och förminskar mordhot mot en swishjournalist bara för att han i dagsläget är den enda som gör sitt jobb. Det vill säga granskar makten och avslöjar er ohederliga politik och lögner genom att åka ut i verkligheten och besöka ställen där du aldrig någonsin skulle kunna tänka dig att sätta din fot, varken med eller utan skydd!

Medan du sitter i ditt trygga lyxhem och därefter eskorteras till din bil av Säpovakter, så hotas Lamottes barn med att bli “knullade, styckade som grisar och mördade.” Men en “hederlig” och “anständig” politiker som du störs knappt av detta. Du fördömer inte sådana hot och hat, utan leder istället mobbningskören av dina socialistkompisar. Tillsammans med dina modiga kollegor väljer du att håna Lamotte för hans skyddsväst, som han bar på polisens rekommendation.
Så mycket för alla människors och barns lika värde du och dina socialdemokratiska partikamrater tjatar om, Annika Strandhäll.

Kan dina attacker bero på att Lamotte är en av få journalister som du och dina kollegor inte lyckats köpa och korrumpera och som inte gått med på att mörka, tysta ner, blåljuga, vilseleda? Som inte sprider er socialistiska propaganda, och osanningar om ett tryggt Sverige? Att han liksom många andra svenskar vägrar erkänna sig till er påhittade “värdegrund” ni gömmer er bakom?

Tårgas och stenkastning vid gränsen efter att Erdogan öppnat upp portarna mot Europa på vid gavel — Jenny Piper

Tusentals migranter har samlats i den turkiska gränsbyn Edirne och pressar på vid den grek-turkiska gränsen för att nå Europa. Turkiet gör inget för att förhindra det. Enligt en fotograf på plats skjuter Grekisk polis med tårgas medan några av migranterna och flyktingarna kastar sten mot polisen. Den grekiska regeringen som för närvarande sitter i […]

Tårgas och stenkastning vid gränsen efter att Erdogan öppnat upp portarna mot Europa på vid gavel — Jenny Piper

Bolunds tomma påse — Petterssons gör Sverige lagom! — Life, Death and all between

INSÄNDARE. Bostadsminister Per Blund ser inte längre än näsan räcker. Han har bara påsar för ögonen. Han skulle behöva en ispåse för att kyla ner sin feberheta hysteri om en överhettad jord. Han kunde gärna dela med sig till Isabella – vars hetlevrade utbrott mot de ”klimatförnekare” som behåller vetenskaplig kyla. Hon behöver svalkas ner […]

Bolunds tomma påse — Petterssons gör Sverige lagom! — Life, Death and all between

Mitt i all hysteri kring coronaviruset och klimatet är en ny migrantvåg det sista Europa behöver — Jenny Piper

Det som Turkiets president Recep Tayyip Erdogan länge hotat med ser nu ut att bli verklighet – om man nu ska tro Svenska Dagbladet som nu på morgonen skriver att Turkiet inte längre kommer att stoppa de hundratusentals syriska flyktingar och migranter som väntar vid den turkiska gränsen att nå EU antingen land- eller sjövägen. […]

Mitt i all hysteri kring coronaviruset och klimatet är en ny migrantvåg det sista Europa behöver — Jenny Piper

Public service-debatten har gått överstyr och tappat fokus på kärnproblemet — Jenny Piper

Att media har en stark påverkan på människor är känt sedan lång tid tillbaka och att svenska folket i decennier agerat som en lättstyrd fårskock trots att landet sakta men säkert nedmonteras kan vi tacka svensk partisk media som public service för som indoktrinerat folket att bli passiva soffsittare som lägger all sin tilltro till […]

Public service-debatten har gått överstyr och tappat fokus på kärnproblemet — Jenny Piper