I tider av samhällskris är det dags att lägga ner polariseringen och hålla sams

Man kan absolut ha olika synpunkter på hur människor beter sig när samhället drabbas av kris. Men är det bara jag som önskar att vuxna människor slutade uppföra sig som barnrumpor och istället passade på att odla gemenskap och sammanhållning i dessa märkliga, smått hysteriska tider? Det är ett ypperligt tillfälle att gräva ner stridsyxan kring “vänster och höger” ett tag och fokusera på att hålla sams, precis som en syskonskara där man kan tjafsa inbördes men när det verkligen gäller så står man enade och kämpar tillsammans för att ta sig ur svårigheterna. Man kan absolut ifrågasätta experters ageranden och politikernas tröghet, men att ständigt attackera varandra är ju helt sanslöst onödigt. Jag tycker energin borde användas på annat, mer konstruktivt, sånt som istället ger tröst och mod. Jodå, ansvar bör utkrävas, men det kommer en tid till det också, när den här krisen är över. Just nu tror jag det viktigaste är att vi håller ihop och hjälper varandra att ta oss igenom problemen.

Jag var ute och gick och såg ut över träden och fälten och tänkte på Jens Liljestrand och Alex Schulman, två skrivande osympatiska herrar som gjort sig ökända genom att publicera rätt aningslösa texter som provocerat mig, jag tänkte på att jag blivit både förbannad och även ledsen ibland över att dessa medieprofiler bidrar till att så split i vårt samhälle. Och så såg jag krisen framför mig, i en mer apokalyptisk tappning, jag föreställde mig att Jens Liljestrand låg i diket och blödde och sträckte ut en hand och genom spruckna läppar viskade “hjälp mig” i bästa Dan Eliasson-stil, jag tänkte, skulle jag med ett polariserat hjärta spotta honom i ansiktet och säga, “rätt åt dig din uppblåsta nolla” och vandra vidare? Nej, så klart jag inte skulle. Jag är väl inget hjärtlöst monster heller. Jag skulle försöka hjälpa Jens, och vet ni, jag tror faktiskt Jens skulle göra detsamma om situationen var den omvända och jag låg där och bad honom om hjälp. När samhället fungerar och alla mår bra kan vi kosta på oss verbala sammandrabbningar och svidande konflikter, vi kan unna oss positionering och avståndstagande, men när krisen drabbar oss måste vi lägga gammalt groll åt sidan och hugga i tillsammans, för ensamma är vi inte starka, ensamma går vi under.

Läs mer

Källa: Katerina Magasin

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s