Dag: 5 april, 2020

Är Q & Trump lösning eller psykologisk operation?

Det är svårt att se vad som är sant i all information som nu figurerar. Men att vi har en negativ agenda som nu går på steroider är helt tydligt. Nya drakoniska lagar och inskränkningar av våra friheter pushas allt hårdare. Min känsla är att man har satt igång sista stöten mot folket för att skapa den nya globala världsordningen.

Det många känner sig osäkra på är huruvida Trump, Q och White Hats verkligen är på vår sida i den här svåra tiden. Eftersom vi blivit så grundlurade genom historien så har jag stor förståelse för att människor har svårt att lita på en ny makthavare och det samma gäller för mig. Jag är skeptisk och det är svårt att lita på saker just nu.

Även om det är svårt att läsa situationen så har vi en hel del saker vi vet och som kan vara nyttiga att ta fram i denna tid så att vi inte går helt vilse i förvirringen.

Fega, giriga och okritiska journalister är värre samhällsfara än alla virus tillsammans

April 5, 2020 7:31 am

Sveriges mainstreamjournalister tycks ha utvecklat en rejäl flockimmunitet mot såväl sanning som mot det som är en journalists främsta uppgift: Att jaga makten med blåslampa och se till att korrupta makthavare avslöjas med byxorna nere. Dessvärre var det länge sen vi kunde se något frihetligt journalistiskt mod på våra stora medieplattformar. Det är deppigt att behöva säga det, men det måste sägas igen och igen: De flesta av etablissemangets journalister är en samling bekväma och bortskämda marionetter vars främsta uppgift numera förefaller att hålla sig väl med makten och rapportera så att befolkningen i så liten utsträckning som möjligt tänker självständigt och kritiskt. Under Coronapandemin blir denna oheliga allians mellan statsmakten och de statligt finansierade medierna smärtsamt synlig. Att de vänsterliberala, allt mindre populära medierna som i flera fall står på ruinens brant på grund av vikande förtroende och därför läsar-, tittar- och lyssnarsiffror nu får ett ekonomiskt tillskott på 200 miljoner är inget annat än ett desperat försök att skaka liv i dessa lik som ingen vill ha och försäkra sig om att de även fortsättningsvis kommer skildra regimen på ett gynnsamt sätt. Samtidigt säger kulturminister Amanda Lind att “mångfald är centralt” när det kommer till medier, att detta är centralt för vår demokrati. Därmed kan man fråga sig hur det kommer sig att oberoende medier inte får ekonomiskt stöd i tider då penningpungen åker fram? Svaret är enkelt: Makthavarna vill inte betala för att bli jagade och granskade – vilket de blir av fria medier.

Ibland skiner de vänsterliberala journalisternas ryggradslöshet och agenda igenom extra mycket, det blir för uppenbart för att man bara ska kunna vifta bort det hela. Kontrasten mot hur en riktig journalist ska uppföra sig blir smärtsam att se. Det blev det förra veckan när en riktig journalist – naturligtvis utlänning, från Tyskland, någon som inte är flockimmun mot sanningen –   faktiskt började ställa obekväma frågor på Folkhälsomyndighetens presskonferens. Det fick det att gå chockvågor genom den församlade svenska mainstreamjournalistflockenflocken, de lydiga lakejerna såg osäkert på varandra. Herregud, FÅR MAN GÖRA SÅ? Får man ifrågasätta AUKTORITETER? Makten? Journalisterna blinkade yrvaket, som om de fått en örfil och slungats tillbaka in i verkligheten. En verklighet där det är en journalists uppgift att granska makten – inte skydda den.  

De journalister och redaktörer som arbetar inom mainstreammedierna brukar högljutt slå ifrån sig när de statliga propagandakanalerna ifrågasätts. Att public service för länge sedan svikit sitt uppdrag om att rapportera sakligt och opartiskt ser alla som har minsta lilla kritiska tänkande kvar i blodet. Förr försökte man åtminstone låtsas ta in olika perspektiv. Idag behöver man inte längre spela teater, finansierad som man är med skattebetalarnas pengar på i runda slängar 9 miljarder årligen. Man är skamlös i hur man vinklar och ljuger folk rakt i ansiktet. Man försöker inte ens dölja det faktum att det är viktigare att fostra folk i korrekt värdegrund, mer än att faktiskt rapportera verkligheten utan att ängsligt snegla på vad som är politiskt korrekt.

Visst blir man normaliserad och bedövad och till slut orkar man knappt bry sig. man väljer bort de värsta propagandakanalerna, slutar titta på SVT och lyssna på statsradion annat än i nödfall och de värsta tidningarnas ledarskribenter och krönikörer läser man ibland för sitt nöjes skull, för att hålla ilskan på en lagom nivå och som en kontraindikator på vad som faktiskt är sant och relevant. En del av dessa högt avlönade pajasar undrar man som sagt om de är onda eller korkade eller lider av självskadelust eller om de bara är så pass cyniska att de skriver det som förväntas av dem fast de innerst inne tycker något helt annat…

Låt mig säga det igen: Mainstreammedierna bär en stor del av ansvaret för hur det ser ut i Sverige idag, med en urspårad mångkultur, med en öronbedövande tystnad kring viktiga frågor, med en Åsiktskorridor fortfarande så mäktig att alla som vågar öppet kritisera förd politik effektivt mobbas ut, tystas och smutskastas, något som i sig skadar demokratin mer än kriminalitet och utförsäljning av beredskapslager. Journalisterna borde ha jagat ansvariga och ställt dem till svars, journalisterna borde ifrågasatt och aldrig slätt taget. Istället skyddar de sina husbönder som betalar deras löner, de ser till att korrupta makthavare kommer undan med att vanstyra Sverige. Istället för att dreva mot dem som slösar med skattepengar och får Sveriges ekonomi att blöda, drevar de mot systemkritiska röster, ljuger om massmigrationens lönsamhet, fjäskar för experter som i pandemins tid vilseleder människor med sina fria spekulationer, allt detta sammantaget vaggar in folk i grava missuppfattningar om vad som pågår i samhället.

Tilliten är historiskt hög till medierna, många lever fortfarande i tron och inbillningen (kanske önsketänkandet!) att dessa journalister ger oss en korrekt bild av det som sker, därför väljer man även att lita på politikerna som mest av allt verkar motarbeta sitt folks bästa. Och journalisterna trallar med, måna om att kunna betala sina bostadsrätter på Södermalm, oroliga att de ska bli av med jobbet och hamna i den mentala skamvrån där de flesta systemkritiska rösterna i Sverige snabbt hamnar om de säger ifrån. Bättre att då hålla tyst och tänka på att ha jobbet kvar, är den feges visa, och gång på gång visar därmed dessa journalister att de inte gör sitt jobb, att de sviker, i värsta fall ljuger medvetet.

Detta, gott folk – de stora medieplattformarnas usla journalistisk och fega, ängsliga svammel – är faktiskt värre än alla virus tillsammans.

Tack Steget Efter för den mycket talande illustrationen!