De senaste dagarna har jag allt oftare kommit att tänka på den ryska termen “glasnost” och hur Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov använde begreppet 1985 som ett av flera slagord för sin nydanande politik. Glasnost har införlivats i svenska språket som ett allmänt uttryck. Det betyder öppenhet och uppriktighet och jag tänker att det är det vi behöver för att kunna starta om samhället från maktmissbruk, korruption och handlingsförlamning. Sverige kommer inte tillfriskna såvida vi inte får glasnost, alltså transparens i fråga om myndigheter och politisk styrning. De senaste årens allvarliga skandaler visar på ett skriande behov av att bryta den destruktiva tystnadskulturen och att verkligen krossa den osunda åsiktskorridoren som upprätthålls av en arrogant, förljugen politikerelit som för länge sedan förlorat kontakten med verkligheten.
Det huvudsakliga målet med glasnost var att göra Sovjetunionens styrelse transparent och öppet för debatt, för att på så sätt kringgå den krets av byråkrater som tidigare hade haft total kontroll över ekonomin. Man hoppades att genom att syna de tidigare och nuvarande misstagen skulle man få de sovjetiska medborgarna att stödja reformer som perestrojkan, de stora förändringarna i de ekonomiska och politiska strukturer som skulle skapa större ekonomisk frihet i Sovjet och helt enkelt “bygga om” samhället att bli mindre totalitärt och mer likt samhällen i väst.
Nu behöver Sverige en egen svensk glasnost, där debatten tillfrisknar och de korrupta individerna som aktivt arbetar för att montera ner vårt öppna och fria samhälle, tvingas bort.