Globalisterna samt advokaterna Allen och John Foster Dulles från advokatbyrån Sullivan & Cromwell lyckades förmånligt nog för sina klienters skull – inte minst familjen Wallenbergs – exakt samtidigt hamna som chef för CIA såsom amerikansk utrikesminister i President Eisenhowers regering 1953.
Första året på respektive position så såg deras gamla vän och ägare till Time Magazine till att de båda hamnade på omslaget av tidningen. Allen var avbildad med sin allestädes närvarande pipa, med rök som steg upp mot en svartkrokad figur, och en dolk ovanför titeln ”I ett gammalt spel, nya tekniker och ett nytt lag.”
Foster följde ett par månader senare. Rynkig och tråkig framför ett jordklot omgiven av röda, vita och blå banners, i ett försök att få honom att se värdig ut för vad Time beskrev som hans uppdrag: ”Att förena princip och livets fakta.”
Luces vänskap var bara en av många tillgångar som hjälpte Foster och Allen att projicera sina åsikter i amerikansk press. Foster byggde ett tätt nätverk av mediekontakter, och när Allen blev chef för CIA gick han ännu längre. Allen etablerade diskret kontakt med ägare, utgivare och redaktörer av inflytelserika dagstidningar, tidskrifter och sändningsnätverk.
Bland hans vanliga kollaboratörer var William Paley från CBS, Arthur Hays Sulzberger från New York Times, Alfred Friendly från Washington Post och James Copley från Copley News Service. Genom dem och genom journalister som var veteraner från Office of War Information, den amerikanska regeringens officiella propagandarm under andra världskriget, planterade han regelbundet berättelser om andra länder och deras ledare som hämtades från fältet eller författats av män som Time’s Berlin-byråchef och Newswicks man i Tokyo. Kolumnisten Allen Drury kallade honom ”en man med notoriskt tunn hud och som inte drog sig för försöka få journalister sparkade från tidningar som kritiserade ”hans” byrå.”
År senare stod det klart att Allens ansträngningar att påverka den amerikanska pressen och den amerikanska opinionen varken var ovanlig eller episodisk, utan en del av ett mångfacetterat projekt som kallades ”Operation Mockingbird”.
Genom den kanaliserade han information, en del av den klassificerad, till journalister som han disponerade över för att främja CIAs världsbild. Bland dem fanns bl.a James Reston från New York Times, Benjamin Bradlee från Newsweek och de inflytelserika spaltisterna Joseph och Stewart Alsop. Operatörer inom CIA planterade också berättelser i mindre nyhetsbyråer och därefter ordnade man så att de förstärktes genom det nätverk som kontrollerades av vänliga mediebaroner.
Frank Wisner, som hjälpte till att övervaka Mockingbird, kallade operationen CIA: s ”mighty Wurlitzer.”
Aldrig någonsin i historien har det varit tydligare att ingenting har förändrats!
De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning!
HEMSIDA: https://defria.se
FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se
Ocensurerade nyheter 