Det pågår en debatt om att dra in välfärd för icke-medborgare, vilket är sunt förnuft och en självklarhet i alla länder. Men ett större problem, som ingen journalist eller riksdagspolitiker pratar om, är de hundratusentals välfärdsturister som redan blivit svenska medborgare. Förra året slog Sverige rekord i antalet utdelade medborgarskap – över 80 000 – och de vanligaste ursprungsländerna är i Afrika och Mellanöstern. Dessa personer har redan full tillgång till välfärdssystemen på livstid.
Sverigedemokraternas återvandringspolitik bygger helt och hållet på frivillighet och riktar sig mot icke-medborgare.
Med frivillig återvandring kommer vi inte ens upp i en promille av de volymer som behövs (uppemot en miljon probleminvandrare ska återvandra).
Varför skulle samhällets mest missanpassade invandrare avsäga sig rätten till livslång skattefinansierad svensk välfärd, värd tiotals miljoner kronor – för att istället ta emot några tiotusen i fickpengar och åka hem?
Vi behöver en effektiv återvandringspolitik där vi, svenska folket, bestämmer vilka som får bo kvar och vilka som måste åka hem. Det är vårt beslut – inte deras – om de får bo i vårt land eller inte. För att uppnå de enorma volymer som krävs – upp till en miljon – måste återvandringen ske huvudsakligen med tvångsmedel. Återvandringsverket ska gå igenom samtliga uppehållstillstånd och medborgarskap, och fatta beslut om eventuell återvandring.
Inget annat kommer att fungera.