Februari 23, 2022 12:31 pm
Jag har behövt smälta rättegången om hets mot folkgrupp mot Arne Weinz som jag närvarade vid måndagen den 21 februari i Attunda Tingsrätt. Författaren och företagaren Arne Weinz hade flera år tidigare blivit anmäld av den så kallade Näthatsgranskaren, en socialdemokratiskt understödd organisation som säger sig finkamma internet efter hat och hets men vars verksamhet mer påminner om trakasserier och personförföljelse av åsikter som inte är av godkända enligt statlig uppfattning. Själva rättegången och förhöret kändes bitvis som en fars. Det jag framför allt reagerade på var att man ansåg att en bild som publicerades för att kritisera en ytterkantsideologi ansågs utgöra hets mot folkgrupp – samt att kritik av konkreta punkter i en viss religiös/politisk ideologi pekades ut som något anmärkningsvärt och kanske brottsligt och där Weinz blev ifrågasatt varför han reagerat negativt. Tankarna som svävade mitt huvud var, hur hamnade Sverige i att människor ifrågasätts och blir rättsligt granskade när de reagerar på barbari?
För några decennier sedan fick man uttrycka kritik och ilska över allehanda religioner och ideologier där människor dömdes odemokratiskt, där kroppsstraff utdelades och där lagstiftningen var såväl kvinnoförnedrande samt diskriminerande gentemot till exempel religiösa minoriteter. Tycker du att jag skriver snårigt? Kanske gör jag det eftersom jag inte längre vet vad jag får och inte får säga i Sverige, då det kan tolkas som att jag begår ett brott. Lever i ett Orwellskt mardrömssamhälle? Kanske värre än så. Syftet med politiska åtal och rättegångar är bara ett: Att skrämma systemkritiker och visselblåsare till tystnad. […]
Fallet Weinz: Ska vi inte få kritisera extremism och barbari? — Katerina Magasin
Ocensurerade nyheter 