
Tusen personer reser sig unisont och ger stående ovationer. En hel kongresshall i Sveriges huvudstad är fylld av människor som kommit från när och fjärran för att lyssna till en lång rad namnkunniga forskare, läkare och professorer varav flera är här från utlandet för att dela med sig av sina kunskaper, som är baserade på evidens och fakta. Ämnen som avhandlas är centrala i fråga om hälsa och läkemedel och man tycker att denna välbesökta konferens borde väcka varje journalists instinkter att vara med, försöka ta reda på mer, dokumentera. Men i stället är det öronbedövande tyst. Inga redaktioner har skickat sina medarbetare. Och det får mig att undra, finns det inga riktiga journalister kvar i mainstreammedierna, är det bara mutade nickedockor som fegt väljer att tiga när en stor medicinsk skandal rullas upp?
De borde varit här allihop, på Läkarupprorets stora konferens som ägde rum 21–22 januari på Stockholm Waterfront Congress och som lockade över tusen besökare, varav en hel del som arbetar inom vården.
Ni borde varit här. Ni som kallar er själva för undersökande journalister. Skjutjärn. Ni borde slagits för att komma in. Ni borde sökt ackreditering för månader sedan. Era redaktörer skulle ha skickat er, sagt åt er att detta är viktigt. Ni skulle ha suttit i möten och lagt upp arbetet, diskuterat hur ni bäst kan ta sig an alla de frågor som väl måste hopas i era huvuden och som ni omöjligt kan stänga ute.
→ Läs mer