Strandhälls nätmobbning: När makten ger sig på privatpersoner är demokratin illa ute — Katerina Magasin

Sociala medier är på många sätt en märklig företeelse, men också en barometer på hur ett land mår. Vi har senaste veckan sett Sveriges justitieminister Morgan Johansson öppet stötta Boråspolisen Nadim Ghzale, vars grova hatretorik på Twitter skapat ökad polarisering och piskat upp negativa känslor mot i princip alla som inte röstar på socialdemokraterna eller med dem lierade partier. Morgan Johansson kanske har dåligt verklighetsförankring och inser inte att han i egenskap av minister inte är en “vanlig dödlig”, utan att alla hans utspel intill minsta kommentar och retweet blir till politik? En annan person med mycket makt är socialdemokraternas affischnamn Annika Strandhäll, tidigare minister men numera “enbart” socialdemokratisk riksdagsledamot, numera främst verksam på Twitter vad det verkar, där hon bitvis beter sig helt urspårat. Strandhäll har i dagarna blivit föremål för ett anonymt twitterkontos kritik, som ett svar på hennes utspel i samband med tioårsdagen av massakern på norska Utøya, då hon i princip jämställt alla sverigedemokrater med massmördaren Breivik, en riktigt bisarr taktik, tyvärr lika ohederlig och låg som övrig socialdemokratisk propagandan. Det som är desto allvarligare är att Strandhäll bussat sin vänsterextrema följarskara på ett anonymt konto, vilket lett till att denna privatpersons identitet exponerats. Detta måste betraktas som en av de värre formerna av maktmissbruk, helt oavsett det anonyma kontots egen hårda ton gentemot Strandhäll. Politikerna har förlorat greppet och skäms inte längre för att attackera enskilda individer. Att på så sätt strida mot sitt eget folk sker bara i totalitära stater. Frågan måste ställas, är Sverige fortfarande en demokrati?

Strandhälls nätmobbning: När makten ger sig på privatpersoner är demokratin illa ute — Katerina Magasin