Löfven bär bruna stövlar – Sveriges politiska etablissemang har en tradition av att svika förtryckta

Februari 24, 2020 8:45 am

Det är med sorg och fasa jag läser hur Birgitta von Otters far Göran von Otter hade ett hemligt möte med en SS-officer som berättade hur judar avrättas i gaskammare. Men Göran von Otter får av UD order att “lägga locket på” och saken sopas under mattan. Jag undrar vad som skulle ha hänt om von Otter vågat gå emot den svenska konsensusmentaliteten? Om han vågat vara visselblåsare och låtit världen få veta? Med samma sorg och fasa ser jag dagens etablissemangspolitiker blunda för de övergrepp mot människor som pågår i Sverige idag, 2020. Övergrepp mot det egna folket, och socialdemokraternas pakt med islamister, som ideologiskt inte skiljer sig särskilt mycket från hur socialdemokraterna samarbetade med Hitler under andra världskriget och troligen möjliggjorde många av de krigsbrott vi idag betraktar som obegripliga.

Reportaget är publicerat i den vänsterliberala antidemokratiska tidningen Expressen och här är ett utdrag:

“Sent på kvällen den 20 augusti 1942 tar den svenske diplomaten Göran von Otter nattåget från Warszawa till Berlin. Under en rökpaus på perrongen möter han en uniformerad tysk SS-officer som verkar nervös och upprörd.
Svensken bjuder honom på en cigarett. Tysken tackar och säger:

– Får jag berätta något ytterst viktigt för er? I går såg jag något hemskt.

– Handlar det om judarna? frågar von Otter.

– Ja, om judarna som dödas i öst, svarar SS-löjtnanten Kurt Gerstein som är på väg hem till Berlin efter en tjänsteresa till de nazistiska dödslägren Belzec och Treblinka.”

Jag tänker inte uppehålla mig vid Förintelsen och Göran von Otters roll, för jag gissar att han inte heller var ensam om att få information om vad som pågick i gaskamrarna i Tyskland. Men Sverige valde som land att blunda – och tidningen Aftonbladet stod på Hitlers sida. Stockholm gav nazister möjlighet att hysa högkvarter på Östermalm. Medan Norges och Danmarks motståndsrörelser kämpade mot nazisterna gömde sig Sverige bakom sin fega “neutralitet”. Absolut att Sverige slapp andra världskriget, men är det verkligen något att vara stolt och glad över när man samtidigt bidrog till att skapa ett större lidande för andra länders medborgare?

Läs mer

Källa: Katerina Magasin