Ni som utnyttjar Hédi Fried som politiskt slagträ borde skämmas – er polarisering skadar Sverige

22 DECEMBER, 2019 09:07

Jag hade inte tänkt skriva mer om hur vänstervridna medier utnyttjar den gamla damen Hédi Fried, men är så illa tvungen då hela spektaklet nu skruvats upp till en fullkomligt orimlig, och framför allt skamlig nivå. Oavsett vem Hédi Fried är och oavsett vad hon varit med om, så kan man bara säga en enda sak i den här frågan: Ett helt land kan inte skötas utifrån vad en politiker sagt eller inte sagt till en privatperson. Jag tycker synd om Hédi Fried som blir grovt utnyttjad av skrupelfria tidningar som Dagens Nyheter som ett slagträ mot SD, som om Peter Wolodarski och hans gäng vore socialdemokraternas kampanjledare på Sveavägen 68. Först drabbas hon av Förintelsens fasor. Sedan, på gamla dar, blir hon en åsiktsmaskot för tokiga politiker och journalister som försöker slå i folk att Sveriges framtid ska definieras av vad hon och en partiledare för moderaterna pratat om. Ska varje politiker stå till svars för vad de lovat sina väljare så borde de avgå allihop, för deras historiska svek mot hela svenska folket är av astronomiska mått.

Man får ofta nypa sig i armen i Sverige numera, för att kontrollera att man är vaken och att man inte drömmer en märklig mardröm. Den svenska verkligheten är riktigt, riktigt dysfunktionell. “Ingen kan skruva den som Beckham” hette en brittisk film vill jag minnas och jag tänker “Ingen kan skruva den som Dagens Nyheter, Aftonbladet eller för den delen SVT” och då syftar jag på en “affär” som växt sig oproportionerlig. Här kan med detsamma sägas följande: En politiker ska givetvis aldrig snurra in sig i “löften” angående ett lands politik till en enskild individ. Inte ens till flera individer, företag eller andra grupper ska man avge “löften” om sånt som rör ett helt lands politiska utveckling och som man inte kan förutse. Det är inte så det fungerar. Att en partiledare, i detta fall Kristersson, vill sitta ner och samtala med en människa som bär med sig historiska minnen och trauman av Förintelsen är inget konstigt, det är det slags publikfrieri alla politiker pysslar med, det är en klassiskt taktik och spel för gallerierna, man visar sig “mänsklig” och “empatisk”, ett signalerande att man minsann är fin och bryr sig om folket, titta, man har tid att sitta ner och lyssna och språka med den lilla människan, seså, rösta på mig och mitt parti nu, ge mig makt så ska det bli bra för dig, ofta är detta ändå bara tomma floskler för när makten väl ges till den som suktar efter den så blir det sällan som man från början gett sken av. Men samtidigt så tvivlar jag inte en sekund på att politiker kan tycka det är värdefullt att sitta ner och prata på det sättet, sen att det ska dokumenteras och publiceras i medierna är ju en del av spelet. Men det är milsvida avstånd mellan att visa sig medmänsklig, och att lova något som är fullkomligt orealistiskt och framför allt, ansvarslöst. Men ännu värre är när stora medier i efterhand ska utnyttja ett sådant möte och försöka få det till att det som en politiker sagt till en viss privatperson har någon som helst politisk relevans för ett land. Det värsta är när medier som låtsas vara sakliga utnyttjar ett sånt möte för att driva sin egen bisarra politiska agenda, en agenda som dessutom är starkt polariserande och negativ för ett land som behöver mindre smutskastning och splittring.

Läs mer

Expos nya censurdrev mot sociala medier: Att slå ner på människors vanmakt skapar bara större polarisering

Ett nytt drev mot människor som sympatiserar med Sverigedemokraterna har orkestrerats av stiftelsen Expo, som “avslöjar” att det florerar otrevliga och hatiska kommentarer på diverse Facebooksidor där man diskuterar konsekvenserna av misslyckad migrationspolitik, integration och det havererade samhällskontraktet. Drevet fångas givetvis upp av mainstreammedierna, nu senast av riksmytomanen Linnéa Claeson som hakar på i Aftonbladet och slår fast att “vi” har “låtit det här gå för långt”. Och jag funderar på dessa mekanismer som gör att man angriper människors förtvivlan och vanmakt istället för de problem som dessa reaktioner beror på? Ska Sveriges folk tvingas tiga still då de ser sina barn bli rånade och våldtagna? Jag kan berätta att det finns en bristningsgräns. Till och med ett mobbat barn ger igen till slut, och det är inte alltid vackert.

Jag vill här påminna om den flerfaldigt brottsdömde forskaren Tobias Hübinettes mest berömda hatcitat: “Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin!” I november tilldelades samma Hübinette 3,9 miljoner kronor av Vetenskapsrådet för att i tre år forska om termerna ras och rasism på sociala medier… Sverige i ett nötskal.

Resten av artikeln hittar du här.

Källa: Katerina Magasin